Våra framtidspartners
Almedalen 2011
Almedalsveckan är ett eget kapitel i svensk politik, offentlighet och näringsliv. Under åtta dagar i början av juli arrangerades i år över 1 500 seminarier, föredrag och paneldebatter etc.
För de allra flesta är Almedalsveckan detsamma som Politikerveckan. Partiledare talar inför somriga semesterfirare nere vid hamnen i den gamla Hansastaden Visby. Men Almedalsveckan är ett eget kapitel i svensk politik, offentlighet och näringsliv. Under åtta dagar i början av juli arrangerades i år över 1 500 seminarier, föredrag och paneldebatter etc. Almedalsveckan har blivit en stor bank att ösa nya kunskaper och erfarenheter ur. Politiker, experter, verksamheter passar ofta på att presentera nya rön inom sitt område. Detta gör veckan till ett av de största kunskaps-smörgåsborden i hela Sverige - och allt är gratis. Nej, det är inte gratis att leva i Visby under Almedalsveckan - men ser man veckan som en enda stor arena för kompetensutveckling är det bra valuta för pengarna.
Nej, Gudrun Schyman brände inte några pengar i år. Inte heller hände det några större skandaler. För oss som Stadsmission fanns det gott om information och nya rön att ta del av. Några av alla de seminarier som besöktes av personal från Stadsmissionen handlade om missbruk och missbruksvård, vinst inom idéburen vård och omsorg, vem ska betala för välfärden? samt olika seminarier kring hur insamlingsorganisationer kan arbeta mer professionellt och effektivt.
Nästa år är det dags för Riksföreningen för Sveriges Stadsmissioner att arrangera ett eller fler seminarier under Almedalsveckan. Då kommer vi att använda den kunskap vi fått från årets upplaga - en erfarenhet som inte ska underskattas.
Famna-seminarium
Ett av de mer intressanta seminarierna för oss som Stadsmission hölls på ett fullsatt café i centrala Visby under titeln Tjäna eller tjäna - om vård eller vinst. Det var organisationen Famna som bjöd in till diskussion om hur de idéburna och icke-vinstsyftande aktörerna kan försvara eller öka sin andel när utrymmet för privata alternativ växer? Vad händer med mångfalden av utförare inom välfärdssektorn? Detta var några av de frågor som diskuterades utifrån en nyligen utgiven rapport av Ola Johansson, mångårig utredare, framtagen på uppdrag av Famna. Mer om rapporten senare.
I panelen fanns politiska representanterfrån både socialdemokraterna och kristdemokraterna men också verksamhetsansvariga från en ideellt driven skola, såväl som från en psoriasisförening. Det framkom med all tydlighet att de idéburna organisationerna (non profit) känner sig lite åsidosatta i jämförelse med ofta stora multinationella ägare (for profit). Den stora frågan handlade dock om vinster. Alla var rörande överens att det är okej att göra vinst - men den heta potatisen var vad man gör med vinsten. Alla i panelen utom riksdagsledamoten Mats Odell (KD) menade att vinsterna bör gå
tillbaka in i verksamheten och inte hamna i någon riskkapitalists plånbok. Odell i sin tur tyckte att det var upp till varje organisation/företag att själva besluta hur de ska göra med fördelningen av eventuella vinster.
- Internationella riskkapitalister och andra kommersiella aktörer kom igång tidigare i Sverige, sa rapportförfattaren Ola Johansson i inledningen av debatten. På det sättet uppkom fördelar som fortfarande dröjer sig kvar. Offentliga upphandlare är idag vana att samarbeta med vinstdrivande företag.
De idéburna organisationerna är alltjämt inte lika kända i offentlighetens Sverige.
- Riskkapitalistiskt ägande blir ofta kortsiktigt och kvalitet samt värderesultat ofta sämre. Inte alltför sällan skapas incitament för fiffel och bedrägerier. I Holland har man infört begränsningar för företag att ta ut vinster. I Danmark får det inte finnas några stora ägare eller koncerner i huvud taget, fortsatte Ola Johansson.
Tjäna eller tjäna - om vård och vinst
I maj 2011 presenterades rapporten Tjäna eller tjäna? - om vård eller vinst. Utredaren berättar genom statistik och historik hur de offentligt drivna välfärdstjänsterna utvecklats som ett gemensamt kollektivt ansvar i Sverige och övriga Norden. På kontinenten har däremot lagar gett ramar för sammanslutningar och organisationer där man utan personligt vinstsyfte ansvarar för välfärdstjänster. I en välriktad undran ställer sig utredaren frågan: Vad händer med sammanhållning och samhällets "vi" om medborgarna på alla områden reduceras till konsument och välfärdstjänsterna blir enbart en handelsvara? Rapporten är skriven av Ola Johansson, mångårig utredare, på uppdrag av Famna, riksorganisationen för non-profit inom vård och social omsorg.
Privatisering inom vård och omsorg Inom samtliga delar av hälso- och sjukvård och äldreomsorgen sker en övergång från offentliga till privata driftsformer. Såväl inom hälso- och sjukvården som i den kommunala omsorgen svarar de privata aktiebolagen för den helt dominerande delen av den ökade privata sysselsättningen. Där är statistiken i rapporten väldigt tydlig. De kommersiella företagen har snabbt tagit över den större andelen av de välfärdstjänster som lämnats till privata utförare. Företagen har genom åren också blivit färre men samtidigt betydligt större. För samtliga granskade områden har non-profitsektorns andel av den privata sysselsättningen minskat. Antalet anställda har dock ökat något. Ola Johansson har sett att i den slutna äldreomsorgen arbetar nu en majoritet av alla privat anställda i utlandsägda bolag. Han menar att Sverige har hamnat i en besynnerlig sits där våra landsting och kommuner i ökad utsträckning "importerar" vård- och omsorgstjänster från internationellt ägda företag. Han beklagar också att vinster från skattefinansierad verksamhet förs dit ägarbolagen är registrerade - ofta till ett skatteparadis.
I rapporten nämner Johansson att vi bör titta mer på hur det fungerar i många EU-länder. Han skriver I länder där vård finansieras genom obligatorisk anslutning till fristående försäkringsinstitut är offentlig upphandling inte alls aktuell. Han ger exempel från länder med stor andel av vård, omsorg och utbildning i privat non-profitregi. Han nämner bland annat att i USA gynnas non-profitsektorn via skatteregler. I exempelvis Holland och Kanada begränsas utrymmet för privat vinstintresse via lagstiftning. I Tyskland har privilegier gett företräde till ideella fristående aktörer. I många länder finns regler som knyter ägande till verksamhetsansvar och på så sätt främjar mångfald och begränsar utrymmet för koncernbildning.
Inom vård och omsorg har privatiseringen i Sverige främst gått via upphandling av tidsbegränsade entreprenader. De stora vård- och omsorgsbolagen har kunnat vinna eller förlora uppdrag. För de lokalt förankrade aktörerna har varje upphandling handlat om att vinna eller försvinna. Krav på jämförbarhet vid upphandling har dessutom ofta inneburit standardisering av verksamhet. Detta har passat väl för de marknadsstyrda företagen men mindre väl för aktörer som vill agera utifrån egna idéer och linjer.
Rapportförfattaren avslutar med att ställa frågor Har det någon betydelse om ansvar för välfärdstjänster lämnas till kommersiellt drivna bolag, till lokalt förankrat privata företag eller till enheter som drivs utan vinstsyfte? Finns något värde i att diskutera de skilda betydelserna i ordet tjäna?
Slutnot: Ola Johanssons reflektioner och åsikter i rapporten är inte Famnas officiella.
Text & bild: Henrik Enarsson
