Våra företagsvänner
Bosse är på god väg
Att bli drogfri hade aldrig varit ett alternativ för Bosse. Han trodde han skulle missbruka i hela sitt liv. Han hade aldrig reflekterat över det. I fem och en halv månad var Bosse drogfri efter senaste fängelsebesöket. Sedan kom han i kontakt med en självhjälpsgrupp i S:t Johanneskyrkan. Där kom den riktiga vändningen. En kompis hade snackat dit honom. Bosse pratar sig varm för 12-stegsrörelsen och menar att alla människor borde gå i självhjälpsgrupp. Den gemenskap och ömsesidiga respekt som finns i en grupp är väldigt stark.
– Men det är samtidigt svårt att vara del av en normal gemenskap när man i hela livet bara haft kompisar som knarkat, säger Bosse. Allt tar sin tid.
Bosse fick en gång frågan:
Vill du gå och prata med någon - en terapeut eller liknande?
– Vad ska jag med en psykoterapeut? En missbrukare som pratar med en annan missbrukare i en självhjälpsgrupp är det allra bästa. Slut på diskussionen.
Bosse började tidigt att missbruka. Sniffningen var inkörsporten till de tyngre drogerna. Men Bosse hann ändå bilda familj. Bosse har en dotter, som han aldrig ljugit om sitt missbruk inför. Efter separationen med dotterns mamma tog det fyra år innan han befann sig på gatan. Bosse vräktes 1982. Sedan dess har Bosse varit bostadslös.
Bosse har suttit inne många gånger. Men aldrig för något stort brott. Det har ofta handlat om småbrott som narkotikainnehav etc. Bosse är ganska besviken för att inte säga förbannad på den svenska kriminalvården, som enligt honom inte alls är någon vård.
– Det är bara förvaring, säger Bosse.
Enligt honom har kriminalvården inte gett honom något. Förutom en gång då han satt på Mariestadsanstalten. Där fick han en kockutbildning. Helt plötsligt fick Bosse en identitet. Sin utbildning till kock har han haft stor nytta av.
Bosse ser ljust på framtiden. Han har förhoppningar att få gå en utbildning till motivatörsrehabiliterare – en nio månaders kurs. Konsekvensen kan bli att Bosse får en chans att komma ut i arbetslivet. Något han aldrig hade kunnat drömma om innan vändningen.
– Förr, i mitt missbrukarliv, tyckte jag att jag var någon. Det försvann successivt när jag lämnade missbruket bakom mig, vilket var tufft. Nu med mina nyvunna erfarenheter i ryggsäcken förstår jag att jag äntligen har något att ge. Det handlar om att kunna ge med sig av sina erfarenheter till andra. Det är nu jag verkligen är någon.
Körkortsutbildningen tog 36 år att slutföra
– Jag började ta körlektioner när jag var 19 år. Men livet kom liksom emellan. Nu har jag äntligen fått mitt körkort.
Det märks hur stolt Bosse är över sitt körkort. Men det känns på samma gång som om körkortet inte är det viktigaste. Det viktigaste har varit bedriften att kunna ta körkortet.
Pusselbit läggs till pusselbit i sitt eget tempo. Nu har det gått tre och ett halvt år sedan den där dagen i slutet av december 2004, då han lämnade sitt gamla liv. Bosse lever i dag ett väldigt annorlunda liv jämfört med sitt tidigare. Han är engagerad i 12-stegsrörelsen, han har jobbat en del för KRIS (Kriminellas rätt i samhället) och Länkarna och han är viktig för S:t Johanneskyrkans verksamheter kring självhjälpsgrupperna. Bosse summerar vårt samtal med ett visdomsord:
- Samhället måste skapa en attraktion i att vara drogfri, annars kommer ingen förändring att ske.
Text & bild: Henrik Enarsson