Våra framtidspartners
Breaking the waves i S:t Johanneskyrkan
Den 24 mars är det Sverigepremiär för teateruppsättningen baserad på den omtalade filmen Breaking the waves av Lars von Trier. Dessutom i en kyrka - i Stadsmissionens egen kyrka S:t Johanneskyrkan. Uppsättningen är ett samarbete mellan Unga Folkteatern, Folkteatern och Stadsmissionen i Göteborg. Prästen i pjäsen spelas av prästen i S:t Johanneskyrkan, Mikael Casserblad.
Varför teater i S:t Johanneskyrkan?
- Kyrkan och teatern har så många frågor som förenar. Frågor som är angelägna för människor.
Orden är Mikael Casserblads - Mikael arbetar till vardags som präst i Stadsmissionens kyrka S:t Johanneskyrkan. I höstas fick han frågan om han ville spela rollen som präst i teateruppsättningen av Lars von Triers kända film Breaking the waves. Mikael svarade efter lite beslutsångest ja. Vi samtalar kring teateruppsättningen i kyrkan, om motsättningar och föråldrade förhållningssätt samt det personliga engagemanget.
- När frågorna upphör - somnar kyrkan, säger Mikael. Dagens kyrka har ett angeläget budskap. Kyrkan måste beröra människor - inte styra. Att arbeta med teater är ett andligt arbete. Man arbetar med känslor och relationer, vilka också är grundbegrepp för oss kristna. Relationen mellan mig och Gud, mellan mig och andra men också relationen med mig själv.
Men att teatern framförs just i S:t Johanneskyrkan har fler bottnar. Mikael pekar bland annat på det praktiska i att spela teater i kyrkorummet. Men framförallt menar han att kyrkan, med sin speciella historia som församlingslös, har friare tyglar. Det är inte första gången det spelas teater i kyrkan.
- Kärleksbudskapet i pjäsen är så starkt att den lämpar sig väl att spelas i en kyrka, säger Mikael Casserblad. Sedan är jag övertygad om att kyrkan måste ha fler naturliga nätverk med det övriga samhället. Om kyrkan är rädd och inte för en dialog med samhället kan det hända som händer i Breaking the waves. I framförallt filmen dominerar just den förstelnade formen, etiken och lagiskheten. Förmaningaroch maktanspråk blir så tydliga kring frågorna om man gör si så händer så - eller om man inte gör si så händer så. Det är inte sunt. Därför är ständig självinventering en viktig del av dagens kyrka. När det går fel inom religionen, kan konsekvenserna bli förödande. Vid ett tillfälle i pjäsen bryter Bess mot givna konventioner när hon tar till orda. Den rätten saknar hon. Hon uttrycker en mycket central mening som bryter vågorna: Man kan inte älska ord - bara människor. Det gudomliga ordet har vi fått att tolka men när det istället hamnar i centrum för Jesus/Gud och kärleken - då kan det bli galet.
Den fiktiva berättelsen handlar om en förstelnad väckelserörelse där formen har blivit viktigare än verklighetens kärleksbudskap. Makten finns hos prästen och de äldste i församlingen - om man inte håller sig till reglerna förkastas man och hamnar till slut i helvetet. Breaking the waves pekar på det orimliga i att villkora människors Gudslängtan.
- Det anmärkningsvärda i historien är att Guds mirakel helt går förbi församlingen och dess slutna rum, säger Mikael. Det är berättelsens arbetare från oljeplattformen som till slut får uppleva det verkliga miraklet.
Mikael talar till slut om ondskan i uppsättningen.
- Ondskan är mångfacetterad - den är inte dum eller banal.
Men det gäller att kunna identifiera den. Prästen jag gestaltar i pjäsen faller slutligen till föga och rädslan tar över. Han förskjuter pjäsens huvudkaraktär Bess från församlingen och menar att det är ett ondskans tecken. Dock står prästen ensam kvar - utlämnad till kyrkans äldste.
Text: Henrik Enarsson
Bild: Patrik Gunnar Helin
