Våra företagsvänner
Fler blir volontärer på Stadsmissionen
Volontärverksamheten på Stadsmissionen är lika gammal som Stadsmissionen. Med tiden har arbetet växt – idag finns ungefär 140 personer som volontärer hos Stadsmissionen. – In- och utflödet av volontärer är mer eller mindre konstant, säger volontärsamordnaren Laila Nyberg.
- Tänk, det finns alltid folk som ställer upp, säger Laila. I vilket sammanhang som helst. Laila vet vad hon pratar om. Hon har arbetat med volontärer i många år.
- En viktig del i volontärarbetet är utbildningen. Innan någon går ut till en verksamhet åste alla genomföra vår volontärutbildning. Vi går igenom Stadsmissionens värdegrund och etiska riktlinjer. Vi diskuterar även vikten av att ha respekt för andra människor. På utbildningarna kommer alltid några volontäransvariga (de som ansvarar på respektive verksamhet) och existerande volontärer och pratar om sina erfarenheter. Det är nog det mest populära inslaget, säger Laila.
Laila är också tydlig med att påpeka skillnaderna mellan att vara personal och volontär. En volontär ska aldrig ersätta anställd personal. Volontärerna finns där för att kunna göra det lilla extra - att kunna göra tillvaron lite mer guldkantad. Ofta dyker också spontana aktiviteter upp där volontärer spelar en stor roll.
- Men sedan har vi ju även de speciella exemplen, säger Laila. Vi har till exempel en äldre man som går igenom en del större pussel på vår insamlingscentral. Vem skulle annars hinna med att kolla att alla bitarna finns på plats? Just nu söker vi till exempel en kvinnlig cykellärare till Ergons arbetsträning.
- Då och då får vi också dämpa volontärers entusiasm en aning, säger Laila Nyberg. Då får vi försöka övertala att det lilla kan räcka ibland. Det handlar då ofta om att sätta gränser.
Den största volontärverksamheten sker i Sankt Johanneskyrkan där caféet sköts bland annat av volontärer.
- Men volontärerna i kyrkan gör också annat, säger Laila. De kan sätta sig ner och ta tid för ett personligt snack. Allt som oftast handlar det också om förtätning. Ju fler volontärer och anställda det finns på en plats ju tryggare är det för besökaren. Det här gäller speciellt för Gatljuset.
- Volontärerna hos oss betyder mycket mer för Stadsmissionen än vad de själva förstår, säger Laila avslutningsvis. Så - vad vore Stadsmissionen utan volontärer? Troligen betydligt mycket fattigare och tråkigare...
Nedan träffar ni tre av våra volontärer:
Christian, Rigmor och Halvar
Christian Pestat
Christian Pestat har varit volontär hos Stadsmissionen i fem år. Christian arbetar full tid på Volvo Personvagnar men tillhör ändå en av de mest anlitade volontärerna - i varje fall när det handlar om flexibilitet.
Hur började det?
- Jag hade med ens mycket tid över. Barnen var utflugna och jag ville göra något som gjorde skillnad. Att jag hamnade hos Stadsmissionen var naturligt. Jag kände till organisationen någorlunda och uppskattade varumärket.
- Jag kommer när Laila ringer, skämtar Christian. Laila är samordnare för alla volontärer. Det är hon som fördelar de olika uppdragen. Och Laila har ringt ganska flitigt till Christian. Varannan fredagskväll hjälper han till i kyrkan. Han har varit på Stadsmissionens äldreboende i Gamlestaden, Götaholm. Varje år är han med i Levande julkrubba och har deltagit i korsvandringar vid påsk. Christian har också fixat med biljetterna till julkonserterna, stått på våra marknader och i montern på Bokmässan. Ibland hoppar han in som chaufför när något behöver hämtas eller levereras. Nu i somras tog han en semestervecka och hjälpte till på Kollo för alla.
- Jag prioriterar mitt engagemang hos Stadsmissionen. Fungerar uppdragen med mitt professionella liv så försöker jag alltid ställa upp. Jag sitter även med i vänföreningens styrelse. Sedan jag började som volontär har jag träffat många nya människor och har blivit en i gänget. Det ger så mycket energi tillbaka. Fler borde ställa upp - inte bara pensionärer utan även yngre. Känslan av att göra något gott - att känna sig behövd - är väldigt tillfredsställande.
Rigmor Nordin
Rigmor är frisör och det har hon varit i 50 år. Hon valde att själv kontakta dagverksamheten Gatljuset för över två år sedan.
- Jag har det så bra, säger Rigmor Nordin. Jag vill göra något för dem som inte har möjligheter att besöka en frisör. Så jag ringde Gatljuset där jag redan kände en av de anställda.
- Jag kom ihåg första gången jag kom dit. Ingen vågade sig fram till mig, säger Rigmor. Men efter ett tag kom allt igång. Rigmor intalade sig själv att hon faktiskt kunde hjälpa till. Samtidigt märkte hon att hon mådde bra av att få kunna ge av sig själv och sina erfarenheter.
På hösten 2009 flyttade hon över sin verksamhet till Sankt Johanneskyrkan, där hon fick en riktig stol och ett anpassat rum. Tidigare i år gick Rigmor i pension och sålde sin along som hon haft på Skanstorget i Göteborg. Sedan i våras klipper hon på Gatljuset igen - men även i kyrkan.
- Jag får så mycket tillbaka. Jag blir fylld av värme och glädje när jag klipper besökarna, säger Rigmor. Dessutom får jag tillfälle att beröra dem, att ta på dem - utan att det gör ont. De flesta uppskattar verkligen att någon tar hand om dem - om än bara för en stund i en frisörstol. Behovet är störst på Gatljuset. Många av besökarna där har inte kunnat klippa sig hos frisör på många år.
Halvar Albertus
- Det känns som om Stadsmissionen har valt mig. Det säger Halvar Albertus - volontär sedan många år. Halvar hade i slutet av
2000 gått igenom en alkoholavgiftning på Stadsmissionen. Han började gå på AA-möten i Sankt Johanneskyrkan och deltog regelbundet på onsdagsgudstjänsterna. Det var där volontärtankarna först dök upp - tillsammans med de andra soppätande besökarna på onsdagskvällarna.
- Det var egentligen inte förrän jag besökt kyrkan under en tid som jag sammankopplade verksamheten i kyrkan med Stadsmissionen, säger Halvar Albertus. Helt plötsligt såg jag bredden på vad ni gör.
Halvar tog sedan steget och gick volontärutbildningen. Hans första volontärplats var på Stadsmissionens äldreboende Berzelius i Mölndal.
- Där fick jag verkligen testa på att vara volontär, säger Halvar. Jag gick ut på promenader med några äldre damer. Jag frågade mig - vad har jag här att göra? Men redan efter ett tag visade det sig att jag inte hade behövt oroa mig. Frågan jag istället ställde mig var: Är det jag som hjälper dem - eller är det de som hjälper mig? Jag tror vi var lika viktiga för varandra.
2004 fick han en annan volontärplats - den här gången på frivillighetscentralen vid Heden. Där skapade han snabbt en promenadgrupp för daglediga.
- Jag tror jag varit nästan överallt i Göteborg på grund av våra långa och många promenader, säger Halvar.
- I dag hjälper jag mest till i kyrkan. Jag har fått mer och mer ansvar, vilket gör att jag hela tiden fått växa som människa, avslutar Halvar Albertus.
Text & bild: Henrik Enarsson