Våra företagsvänner
Ebbe Hagard, tog tillsammans med Isaac Béen, 1952 initiativet till att Stadsmissionen grundades i Göteborg. Den 22 februari 1952 publicerades ett upprop i Göteborgs-Posten, där Isaac Béen påtalade den nöd som fanns i staden och behovet av en Stadsmission.

1952 fick kyrkoherden Isaac Béen nog. Han skrev ett upprop i Göteborg-Posten. Ett upprop som manade till aktion för de hårt utsatta i Göteborg. Isaac Béen skrev ”Det dyrbaraste av allt dyrbart förstörs. Människor håller på att gå under, kroppsligt och andligt.” Prästen Ebbe Hagard läste uppropet och tog genast kontakt med Béen. Göteborgs kyrkliga stadsmission bildades 7 oktober 1952. Isaac Béen valdes till ordförande och Ebbe Hagard till sekreterare. Resten är, som det brukar heta, historia.
I det gamla Nordstan växte organisationen lugnt med värdighet byggt på mycket volontärarbete. I takt med tiden anställdes olika kompetenser på nyckelfunktioner såsom sköterskor, rådgivare, lärare, administratörer m. fl . 1965 bestod Stadsmissionens verksamhet av en kombinerad rådfrågningsbyrå och alkoholpoliklinik, ett natthärbärge och ett s. k. daghem för hem och arbetslösa. Samma år uppgick antalet anställda till 30 personer. Det nya huset vid Stigbergsliden stod klart 1966. I slutet av 60-talet och i början 70-talet ökade professionaliseringen alltmer. Ett samarbete med Socialförvaltningen fördjupades vad det gällde alkoholpolikliniken och avgiftningen. I mitten av 70-talet finansierades Stadsmissionen främst av traditionella källor som insamlingar och försäljning av kläder samt möbler. Bara 20
% bestod av ersättningar från stat och kommun. I dag är den siff ran det omvända – d.v.s. att de upphandlade tjänsterna mot kommun och landsting står för den större delen av omsättningen.
Under 80- och 90-talen ökade samarbetena med kommunen andra offentliga myndigheter. Verksamheten växte och ett ny- och tillbygge av fastigheten på Stigbergsliden var nödvändig. Huset stod färdigt 1988. 1996 införlivades S:t Johanneskyrkan med stadsmissionen. I dag är kyrkan en stor mötesplats med eget café, stora samlingsrum för självhjälpsgrupper och med ett livligt gudstjänstliv.
Fokusen har inte förändrats genom åren – bara formerna. Göteborg har fortfarande utsatta människor som lever i samhällets periferi. 1952 var det ölgubbar – i dag är det olika former av missbrukare. Då som nu fanns det hemlösa, missbrukare, människor med psykiska problem etc. I dag står dock samhället mer förberett. Men alternativen behövs fortfarande. Dagens Stadsmissionen är en blandning mellan offentlig verksamhet och frivillig verksamhet - där vi försöker ta vara på fördelarna, d.v.s. ordning och professionalism samt engagemang och empati.