Våra företagsvänner
KUM - en vital tjugoåring
Hit kommer ungdomar för att samtala
Sedan 1990 har Kyrkans ungdomsmottagning lotsat ungdomar genom en omtumlande tid i livet. I april firade man 20-årsjubileet med föreläsning, mat och musik i Sankt Johanneskyrkan.
- Vår dagliga verksamhet sker i det tysta, därför tyckte vi det var roligt att bjuda in till en mer offentlig tillställning, säger Berit Dahl, föreståndare på KUM, Kyrkans ungdomsmottagning.
Den gulvita KUM-skylten på Götabergsgatan 28 lyser som en glad pingstlilja i vårsolen. Mottagningen ligger strategiskt belägen, bara ett stenkast från såväl universitet som kåren. Visserligen tar man emot ungdomar från 14-25 år, men majoriteten är i 20-årsåldern och uppåt.
- För närvarande har vi ganska lång väntetid, men det beror på att vi har en topp nu på våren. På hösten är det lättare att få tid, ofta kan vi ge dem en tid inom två veckor, säger Berit Dahl som har arbetat på KUM i 10 år Tillsammans med Bo-Lennart Johansson, anställd
på KUM 1991-1995 och numera enhetschef på Stadsmissionen, slår vi oss ner i Berits luftiga samtalsrum med fönster mot Vasaparken. På bordet mellan oss ligger en skål med släta stenar och ett fat med näsdukar. Berit Dahl berättar att nästan alla ungdomar som bokar tid för samtal uttrycker att "de mår så dåligt".
Nya siffror från Socialstyrelsen visar också att emedan folkhälsan i stort utvecklas positivt i Sverige, ligger de unga sämre till. Slutenvård för depressioner, ångesttillstånd och självmordsförsök bland unga ökar, liksom vård för alkoholrelaterade diagnoser.
- Jag har en känsla av att ungdomar känner mer stress, ångest och prestationskrav nu än för 20 år sedan, säger Bo-Lennart Johansson. Samhället har blivit osäkrare, utbildningssystem och arbetsmarknad ser annorlunda ut idag. Bara för att du går en utbildning är det inte säkert att du får ett jobb. Samtidigt har antalet valmöjligheter ökat enormt. Det finns en rädsla för att inte lyckas, att bli en "loser".
- Ja, allting ska vara så rätt. Och om du inte lyckas är det ditt eget fel, vilket ger skamkänslor, inflikar Berit Dahl.
KUM:s egen inventering för 2006-2009 visar också att många ungdomar ville tala om sin ångest och oro (68 procent), depression och nedstämdhet (66 procent) och stress och prestationskrav (64 procent). Relationsproblem och existentiell oro var andra centrala frågor. Det är helt andra problem än de som initiativtagarna till KUM tänkte sig. Då, för 20 år sedan, var det de många tonårsaborterna som stod i fokus. I en motion i Göteborgs kyrkliga samfällighet föreslogs att kyrkan skulle öppna en ungdomsmottagning som ett komplement till kommunens egna ungdomsmottagningar som startat i slutet av 80-talet. Men istället för sexualupplysning och preventivmedelsrådgivning skulle kyrkan fokusera på samtalet.
- Alla är välkomna till oss, men har man rent kroppsliga frågor och problem är det bättre att vända sig till kommunens ungdomsmottagning där det finns barnmorskor och läkare, säger Berit Dahl. På KUM är det samtalet som står i fokus.
Att det är en kyrklig samtalsmottagning betyder dock inte att alla samtal måste innefatta tro och existentiella funderingar, däremot ska alla anställda, såväl präster som kuratorer, vara beredda att prata om det. De flesta ungdomar som kommer till KUM har dock ingen egen koppling till kyrkan.
- Om det är så att de redan från början uttrycker att de vill prata om tro kan vi föreslå att de träffar en av våra präster, men det är ganska sällan. De allra flesta säger att de mår dåligt och vill prata med "nån", säger Berit Dahl.
- Vi har en kristen moral, men vi moraliserar inte, säger Bo-Lennart Johansson. Och för den som vuxit upp i en kristen miljö kan det vara en trygghet i att gå till någon som delar ens värderingar.
Eftersom KUM:s verksamhet riktar sig till alla ungdomar som vill gå i samtal får man allt från tonårsgrubbel till svåra depressioner. (Dock inte psykoser.) Eftersom man inte lyder under hälso-och sjukvårdslagen för man inga patientjournaler och tar inte in ungdomar på remiss.
- Vi står helt fria och behöver inte ens ta personuppgifter. Det är en trygghet för ungdomarna, det de väljer att prata om här förs inte vidare. Prästerna har dessutom absolut tystnadsplikt, säger Berit Dahl.
Sedan Bo-Lennart Johansson arbetade på KUM har verksamheten utökats från 3 till 5,2 tjänster. Kyrkan finansierar hela verksamheten och KUM kompletterar, med sin specialistkompetens, församlingarnas egna samtal.
- KUM gör det kyrkan alltid har gjort - tar emot människor som vill samtala om sina liv, säger Berit Dahl.
KUM:s 20-årsjubileum 20 april
Prästen och KUM-medarbetaren Conny Brandell inledde firandet i S:t Johanneskyrkan med att hälsa de cirka 80 gästerna välkomna och presentera temat för dagen Att ge rum för samtal i en uppkopplad tid.
Mats Herlin, psykoterapeut och tidigare handledare för KUM:s personal, talade om sina 30 år som samtalsterapeut som ett 1500-meterslopp. Upploppet, fram till pensionen, såg ut att bli tufft och Mats Herlin var djupt oroad över den ökande ohälsan bland unga vuxna.
- Anorexi, självskadebeteende, våldsamhet, självmordstankar är förändringar som inträffat under mina senare år som terapeut. Det är sjukdomar som kommer av brist på tid. När vuxna inte har tid blir nätet ett sätt att kommunicera eländet, sade Mats Herlin.
Vissångerska med egen stil
Efter Mats Herlins föreläsning fick besökarna lyssna till Ulrika Nätterdal som sjöng sina egna underfundiga sånger med stor närvaro. Hennes sista sång Vi går lite hit och dit handlar om brorsdottern med Downs syndrom men skulle lika gärna kunna handla om var och en av oss.
Röster från besökarna:
Vilken relation har du till KUM?
Annika Alm, kurator på Ungdomsmottagningen Centrum:
- Jag har känt till KUM sedan jag började som skolkurator 1996. Idag arbetar jag på Ungdomsmottagningen Centrum och skickar ungdomar till KUM när vi själva har långa väntetider. Det är enkelt och de blir bra mottagna.
Matilda Andersson, är kurator på Ester Mosessons gymnasium:
- Jag har känt till KUM i 6-7 år och skickat dit elever som, till exempel, vill tala med någon utanför skolan, gå i längre samtal eller som har slutat gymnasiet. Jag har en bra relation till personalen på KUM och de har ofta kort kö.
Text & bild: Ulrika Naezer