Våra företagsvänner
Michael Persson - om TRO
Jesus kallar livet som människa en väg, trons väg. Den går i ett sökande efter kärlek, så är den kärlekens väg. Guds rike är nära.
Guds rike är nära
Några gånger i livet har Du upplevt ögonblick då liksom tiden står still, tillfällen av ren, djup glädje och lycka - som att bli sådär hänsynslöst förälskad. Du kan nog se dem för ditt inre öga, minnas var Du var, känna dofter - glädje, lycka säger vi. Salighet är Bibelns ord.
Då är himmelriket/evigheten/Gud nära, nästan gripbar "at hand". Engelskan använder uttrycket "fall in love", som ger något av att man vågat släppa kontrollen och förlora sig, hänsynslöst. Att "komma till tro" är ett tunt uttryck, men verkligheten är lika häftig. Den helige Ande är synapsen - gör hoppet mellan vår kunskap och vår erfarenhet från barndomen, konfirmationstiden etc. - till vårt NU!
Livet är en väg - trons väg "Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den." (Matt. 13:44-46)
Varje människa söker efter sådana tillfällen, glimtar av himlen i vardagslivet, som glittrande spegelskärvor. Och vi söker överallt. Något av upplevelsen hittar jag kanske i god mat eller utsökt vin, någon berusas av framgång, snabba klipp och vinster, eller karriär, titlar och utmärkelser. En del går igång på skönhet, fashion, erövringar eller sex, andra söker i naturupplevelser, resor till okända mål, Göteborgsvarvet, maratonlopp eller våghalsiga eskapader...
Sökandet efter "kickar" trappas gärna upp, vi stressas, tar till tuffare försök och utmaningar, några slår över i sitt sökande, någon tar till droger. Självcentreringen kan bli närmast total. Vad som då ofta inträffar är med ett svenskt ord "västgötaklimax". Det blir bara mer och mer ett jagande efter vind, jag får aldrig nog. Och blir besviken.
Jesus kallar livet som människa en väg, trons väg. Den går i ett sökande efter kärlek, så är den kärlekens väg. Det är ett arbete att älska, som börjar i att jag bejakar Livets stora gåvor i mitt liv, vad jag är och har.
Vägens första steg är viljan att ge det vidare, att ge den jag älskar vad hon eller han vill ha eller behöver för att utvecklas. Kärlek, som förutsätter förlåtelse och mognar i förståelse. Den väg Jesus själv gått förut. Du kan känna igen den vägen i den växande relationen ill dina barn, och kanske till och med till dina föräldrar när de blir mottagliga för hjälp och vi barn (oavsett ålder) vågar ta tag i den många gånger handfasta hjälp som vi behöver när vi blir gamla.
Men hur kan jag hålla salighetskänslan i tron kvar - lyckostunderna, ögonblicken, som kanske ändrade min syn på livet? Bönen är en nyckel - börja med att tacka, se det som sker som en gåva, en gåva som väcker förundran. I engelskan hör "happy" och "happening" nära samman. - En livsinställning som får mig att växa, mogna.
Nu närmar vi oss årets största högtid. Visst vill vi att det ska bli en alldeles särskild upplevelse och våra förberedelser är legio. Samtidigt finns fruktan för ett västgötaklimax där, när allt väl är inne. Sitt då ner i avskildhet, tänd ett ljus och sök i bönens tacksamhet minnena av livets lyckostunder. Vila i tro i tillfället. Och ta emot den nya dagen, gåvan, lyckan i tacksamhet.
- Guds rike är nära!
Michael Persson är kyrkoherde i Svenska kyrkan London.
Text: Michael Persson
Bild: Geoff Brown