Våra företagsvänner
Om Stadsmissionens Stöd- och tillsynsboende
Veronika har gjort en lång resa. En resa som tagit många, långa kämpiga år att göra. Sällan harbiljetten varit gratis och reskamraterna har hon inte alltid kunnat lita på. Ofta har resan gått på gropiga landsvägar i gamla bussar – väldigt sällan i business class på flyget. Men en dag för cirka ett år sedan kände hon hemlängtan. Hon köpte en enkel biljett till nykterheten. Och nu, ett år senare, är det en glad och självsäker Veronika som tar emot oss i sin egen lägenhet. Äntligen hemma!
- Jag drack för mycket, säger Veronika. Det var därför jag till slut hamnade på Stadsmissionens avgiftningsklinik. Sedan dess har jag varit Stadsmissionen trogen. Jag bodde ett tag på kvinnoboendet Frideborg och sedan fick jag en lägenhet - båda boendena tillhör Stadsmissionens boende Stigberget. På Stigberget finns alltid personal och tillgång till stöd - dygnet om.
- Den första april i år trodde jag att jag blivit skojad med, ler Veronika. Jag blev erbjuden en lägenhet som jag sa ja till. Så nu bor jag i en alldeles egen lägenhet och sköter mig själv. Men Mattias kommer en gång i veckan - det är oerhörd trygghet att veta att han alltid kommer på tisdagsmorgnarna.
Mattias heter Pettersson och är boendeassistent och kontaktman för Veronika. Han arbetar på Stöd- och tillsynsboendet, som ligger i Biskopsgården. Hyresgästerna bor i egen lägenhet och träffar regelbundet en boendeassistent. Efter ett tag trappas stödet ner när man ser att den boende klarar ett mer självständigt liv. Stadsmissionens Stöd- och tillsynsboende delas in i två delar. Ett är samarbetsavtalet mellan Stadsmissionen, SDF Biskopsgården och sex fastighetsbolag. Det andra är uppdrag via ramavtal med hela Göteborgs stad i så kallade satellitlägenheter.
- Just nu har vi ett 50-tal lägenheter. Tolv av dem tillhör kategorin satellitlägenheter som är spridda runt om i Göteborg. Resten ligger i Biskopsgården. Lägenheterna har vi fått av sex olika fastighetsägare.
Det är Mariann Svärdsmyr jag talar med. Mariann är föreståndare för verksamheten. Hon arbetar i Stadsmissionens lokaler på Önskevädersgatan. Till sin hjälp har hon fyra boendeassistenter, som är kontaktmän för de boende.
- Våra så kallade satellitlägenheter finns placerade på olika håll i stan. Boendet är drogfritt och Stadsmissionen har förstahandskontraktet. De boende tecknar ett andrahandskontrakt med Stadsmissionen, säger Mariann. De flesta av de boende är drogfria missbrukare som kommer från Stigberget. Det som skiljer sig är att boendetiden kan variera och att den boende inte tar över lägenhetskontraktet, men kan få referenser till en egen lägenhet. Satellitlägenheterna är möblerade till skillnad från boendena i Biskopsgården.
Boendet i Biskopsgården gäller som referensboende och vänder sig framförallt till personer som till följd av psykosocial problematik och/eller tidigare missbruk står utan bostad. Hyresgästerna hyr insprängd lägenhet i andrahand av Stadsmissionen. Målet är att efter två år med stöd och tillsyn kunna överta kontraktet och leva självständigt.
Vad händer om någon tar ett återfall?
- Vi jobbar alltid med individuella lösningar, säger Mariann. Ingen behöver hamna på gatan. Tillsammans med handläggaren ordnas alltid ett alternativt boende. Vi strävar hela tiden efter drogfrihet/nykterhet. Vi har inte bara ett ansvar gentemot grannar utan också till fastighetsägaren. Men genom ett återkommande samarbete och personliga möten med alla inblandade parter fungerar arbetet väldigt bra.
Vi har god kontakt med både handläggare på socialkontoret, fastighetsägana och husvärdar. På det sättet vet vi hela tiden att vi är på rätt väg. Och när vi får höra "ni tar alltid tag i saker när det händer något" av en husvärd - ja, då vet vi att det vi gör är bra, säger Mariann Svärdsmyr med ett leende på läpparna.
Mariann och boendeassisterna möter sina hyresgäster under en förhållandevis lång tid - ibland i många år. Emellanåt kommer en före detta boende upp till kontoret långt efter de fått förstahandskontrakt. De saknar kontakten som skapades under tiden de hade stöd.
- Så sent som i förmiddags fikade jag med en kvinna som fick kontrakt för tre år sedan, säger Mariann. Det var härligt att få träffa henne igen. Jag tycker det är ett gott betyg.
Text & bild: Henrik Enarsson