Kommentar på SVTs inslag om våra skyddade boenden
SVT har idag publicerat ett inslag där kvinnor som bott i vårt skyddade boende uttrycker att de upplevt sig kontrollerade under sin vistelse hos oss. Vi tycker naturligtvis att det är väldigt tråkigt att de upplevt sin tid hos oss på det viset och jobbar alltid för att alla som bor hos oss ska vara delaktiga i sin säkerhetsplanering och förstå varför vi gör de säkerhetsbedömningar vi gör. I det här fallet har vi inte nått hela vägen fram.
Göteborgs Stadsmission driver skyddade boenden med flera olika boendealternativ med hög säkerhet och specialistkompetens för att möta och hantera konsekvenserna av att ha levt i våld. Vi tar emot kvinnor med eller utan medföljande barn. Vi har en lång erfarenhet på området och ger regelbundet fortbildning och rådgivning till socialsekreterare och behandlare om riskbedömning, utredning och handläggning av framför allt hedersärenden men också andra allvarliga våldsärenden.
När socialtjänsten beslutar om att skyddsplacera någon har de bedömt att personen behöver skyddsinsatser för att inte utsättas för allvarligt våld. När vi tar emot en sådan skyddsplacering är vårt huvuduppdrag att hålla kvinnan/ familjen säker och trygg. För att kunna göra det gör vi säkerhetsplaneringar utifrån riskbedömningar i det enskilda fallet. Riskbedömningarna bygger på kvinnans egna uppgifter och bedöms med strukturerade riskbedömningsmetoder. Säkerhetsplaneringen innehåller tex riskområden att undvika, behov av personlarm, reseplaneringar, skolbyten, byte av telefon/ konton etc. Att skyddsplaceras i geografisk närhet till sin förövare innebär att säkerhetsplaneringen behöver bli ganska snäv då vi inte kan riskera att en skyddsplacerad råkar på sin förövare. Om du t.ex. är skyddsplacerad i samma stad som din förövare finns i måste du ofta undvika centrala stan och områden där förövaren rör sig. Det innebär att du inte kan jobba där eller resa via riskområden. Det medför allvarliga restriktioner i vardagen för den skyddsplacerade. Därför är vår ståndpunkt att skyddsbehövande i de allra flesta fall bör placeras på annan ort för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Alla människor behöver kunna röra sig fritt, ha sysselsättning och kunna umgås med vänner i sin vardag utan att riskera sin säkerhet.
Vi har stor förståelse för att hela situationen ofta upplevs väldigt orättvis. Det är offret som lever med restriktioner vilket ofta känns väldigt bakvänt. Att lösa den situationen kräver samhällsinsatser på strukturell nivå. Som det ser ut idag är vårt uppdrag i skyddsärenden att hålla de skyddsplacerade trygga och säkra i en situation där förövare för det mesta inte hindras av några restriktioner. Vi kan därför inte godkänna säkerhetsplaneringar eller aktiviteter som vi bedömer otillräckliga då det i sådana fall sker på vårt ansvar. Vi kan naturligtvis inte tvinga placerade att följa en säkerhetsplanering och det händer förstås att skyddsplacerade av olika skäl inte vill följa uppgjord säkerhetsplanering. Vårt uppdrag är då att förmedla vår rekommendation och motivera till att ändå följa säkerhetsplaneringen för den skyddsplacerades och ev barns hälsa och säkerhets skull.
Vi anser inte att förutsättningarna för kvinnor och barn som flytt en våldsam man är tillräckligt bra idag. De får många gånger skyddsinsatser men dessa insatser innebär ofta allvarliga restriktioner i de skyddsbehövandes liv vilka är svåra att leva med, särskilt om de placeras med geografisk närhet till förövaren. Dessutom saknas ofta en långsiktig planering för stöd och nyetablering på säker ort. Detta är en fråga som behöver lösas på politisk nivå och vi driver därför ett aktivt påverkansarbete med opinionsbildning, författande av rapporter som för fram de skyddsbehövandes röster och utgör remissinstans vid förslag om lagförändringar. Som vi ser det krävs en ordning där förövare begränsas, inte offer. Det behöver finnas en nationell samverkan för hjälpa skyddsbehövande med placering och etablering på en ort som är säker för dem så att de kan leva ett normalt liv trots vad de utsatts för. Det behöver också finnas strukturer som möjliggör stadigvarande boende på den nya orten och inte som idag främst akuta insatser. Dessutom driver vi aktivt påverkansarbete för att skyddat boende ska bli tillståndspliktigt då vi ser att den kvalitetssäkringen är helt nödvändig för de utsattas skull.
Nedan kan du ta del av vårt arbete med skyddade boenden:
Rapport från Sveriges Stadsmissioner och BRIS
Seminarium om hur barnen påverkas av våldet