En plats att växa på

Det är stort fokus när deltagarna i akvarellkursen samlas i kyrkan. Här får de lära sig tekniker för att komma vidare, men ytterst handlar kursen om att få växa och utvecklas som människa genom skapandet.

Längst fram i S:t Johanneskyrkan står några bord grupperade med stolar runt om. På bordet finns färgaskar, burkar med penslar och prästen Rebecka Petersson delar akvarellpapper med en skärmaskin. Det är dags för akvarellkurs.

Redan i våras startade Claes Haglund, som är stödassistent i kyrkan, en akvarellkurs och nu pågår omgång två. De som ville vara med fick föranmäla sig och det finns bara plats för åtta personer. Deltagarna droppar in och sätter genast igång med sina bilder de påbörjat föregående vecka. Alla har kommit olika långt.
– Här handlar det inte om produktion eller prestation. Vi bara målar akvarell, säger Claes.
Det viktiga är att få växa som person, bygga ett självförtroende och få ett intresse som förhoppningsvis håller i sig.

Det är hög koncentration runt bordet. Alla jobbar fokuserat med sin uppgift. Plötsligt är det någon som lyfter sitt huvud och ber om hjälp. Lena Irvall är bildkonstnär och volontär på akvarellkursen. Hon är snabbt framme hos den som önskar. Hon tittar på bilden, håller den en bit ifrån så deltagaren får perspektiv, de diskuterar lågmält och Lena ger några tips.

I övriga kyrkan är lunchen nyligen avklarad och det är fortfarande mycket folk kring borden i kaféet, men det stör inte målargruppen. Några nyfikna besökare letar sig fram för att se vad som skapas kring bordet. Ett par kvinnor frågar om det finns möjlighet att vara med i kursen.
Under kursens gång får deltagarna lära sig grundtekniker för att kunna jobba vidare på egen hand, men själva skapandet är större än tekniken i sig.
– Genom att måla får deltagarna fokusera på något annat än det kaos som ibland kan finnas omkring en och det bygger upp ett annat sätt att tänka, säger Claes.
– Jag använder själv måleriet för att koppla bort allt annat för en stund.
Höstens kurs avslutas framåt jul med en utställning i S:t Johanneskyrkan.

Text och bild: Sofie Eriksson