Glappet i beroendevården i Göteborg drabbar patienterna
Ett år har gått sedan Göteborgs Stadsmission bjöd in till politikersamtal om beroendevården i Göteborg. Vi ville samla politiker och experter för att skapa en gemensam bild av situationen för människor i beroende, samt sätta en riktning för hur beroendevården bör se ut nu och framåt. Den 9 maj 2023 var det dags för ett uppföljningssamtal – vad har hänt det senaste året och hur fungerar beroendevården i Göteborg idag?
Tisdagen den 9 maj fylldes Mötesplats S:t Johanneskyrkan av politiker, representanter från sjukvården, experter inom beroendeproblematiken samt intresserade åhörare för ett samtal om beroendevården i Göteborg. Musikpatrullen fanns också på plats och bjöd på fin och stämningsfull sång. Sammanfattningsvis var alla överens om att det fortfarande finns ett gap i beroendevården, ett stigma kring beroendesjukdomar som missgynnar patienterna och deras tillfrisknande, samt att civilsamhället spelar en viktig roll för patientgruppen och vi behöver hitta ytterligare former för samarbete.
De inbjudna gästerna som medverkade i samtalet var:
- Carina Örgård (V) – Regionpolitiker
- Johan Fält (M) – Regionpolitiker
- Karina Stein – Verksamhetschef Beroende Sahlgrenska Universitetssjukhuset
- Åsa Gustavsson – Vårdcentralchef Vårdcentral för hemlösa
- Martin Hammar – Specialistläkare Vårdcentral för hemlösa
- Jenny Ahto-Larsson – NSPH Västra Götaland
- Kjell Larsson – Moderator, Göteborgs Stadsmission
En folksjukdom där många patienter inte får rätt vård
En fungerande beroendevård är otroligt viktig, inte bara för att hjälpa patienten ur sitt missbruk utan också för en motverka till exempel långvarig psykisk ohälsa, suicidrisk, ekonomisk utsatthet samt även ohälsa hos anhöriga. Göteborgs Stadsmission har många personer på våra boenden som är beroende av vård och det är ofta lång väntetid och dessutom är vården ofta villkorad. Socialtjänstens behov av att ge rätt insatser behöver vara i samklang med vårdens förmåga att kunna ta emot patienter, och vi ser ett stort behov av att bredda kapaciteten, minska trösklar och öka tillgängligheten för att nå dit.
Alkoholberoende är en folksjukdom, och ca 250 000 människor i Sverige är beroende av alkohol. Av dem är det endast 20% som nås av en behandling, och detta är enbart alkoholen. Här finns mängder av anhöriga som känner skam, skuld och hopplöshet och lider i det tysta. Här har vårdcentralerna en viktig uppgift för att uppmärksamma beroendeproblematik i tid, men det innebär också en stor utmaning. Implementering samt användandet av verktyg som SPI och screening för att upptäcka och bedöma risk- och missbruk har misslyckats. Detta innebär att alla inte får rätt vård från vårdcentralen och många känner ett motstånd att söka sig vidare till specialistvården. Det finns även en oro hos personal på vårdcentraler för att våga ställa rätt frågor då de inte alltid vet hur de ska bemöta svaret dom får då resurser ofta saknas för att ge patienterna rätt insatser.
Jenny Ahto-Larsson jobbar med brukarinflytande i hela Västra Götaland på både verksamhetsnivå och systemnivå. Hon definierar brister i kommunikationen mellan stadsdelar och mottagningar, svårigheter för patienterna att bli uppfångade efter avslutad vårdinsats samt problem i vårdkedjan gällande ansvarsfördelning. ”Det finns också ett stigma och en viss attityd kring beroendesjukdomar som ständigt är närvarande och att det ofta inte accepteras som en sjukdom fullt ut, vilket är mycket sorgligt”, säger Jenny.
Stigmatisering kring beroendetillstånd och skadligt bruk
För ett år sedan var det tydligt att beroendevården inte fungerade som den skulle och mer behövde göras. Det fanns ett glapp i beroendevården och vi behövde jobba bredare och tillsammans med alla aktörer. Det framkom även att det behövdes en helhetssyn där boende och sysselsättning är viktiga aspekter, lika viktigt som hög tillgänglighet och tidiga insatser. Primärvården behövde ta mer ansvar då det är dom som möter flest människor med problematik och det behövdes även mer personal till alla instanser inom beroendevården. Tyvärr ser situationen nästan likadan ut idag.
”Det finns ett stort glapp i beroendevården och det är ett problematiskt område. Primärvården behöver ta ett större ansvar och vi vill även utöka specialistvården men det kommer dröja. Det är viktigt att det finns en helhetsbild där boende och arbete är viktiga komponenter för att motverka att personer faller tillbaka in i missbruk”, sa Johan Fäldt.
Karina Stein höll med om att det finns ett glapp och poängterade att beroendetillstånd och skadligt bruk är tillstånd med mycket stigma och att lättillgänglig vård därför är jätteviktigt. Hon menade att det inte bara handlar om vård utan också om vilka insatser vi har som tex sprututbyte och läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO). Dessa insatser har vi länge saknat i Göteborg men menar att vi nu är på väg åt rätt håll.
Primärvården behöver mer resurser för att upptäcka och behandla riskbruk och missbruk
Åsa Gustavsson bidrog med primärvårdens perspektiv och förtydligade att 60% av vårdcentralerna i Göteborg är privata och 40% drivs av Närhälsan.
”Primärvården har ett otroligt brett uppdrag och vi kan inte göra allt till punkt och pricka, men vi kan göra mer om vi får mer resurser. Primärvården kan absolut bli bättre på att upptäcka riskbruk och oftare använda metoder som tex screening. Vårdvalet behöver också förändras så att vi kan driva en mer långsiktig vård”, sa Åsa.
Martin Hammar som också kommer från primärvården var självkritisk och menade att de kan bli bättre på att upptäcka riskbruk och missbruk då det uppmärksammas för lite och behandlas för sällan. ”Vi frågar patienterna om det för sällan men patienterna måste också vara villiga att dela med sig då själva samtalet är det enda verktyget som personalen har.” Även Martin påpekade att vi behöver se beroendetillståndet som en kronisk sjukdom i likhet med tex diabetes, då dessa patienter aldrig skulle nekas behandling. Många har tyvärr fortfarande uppfattningen att alkoholberoende endast är ”en dålig vana” eller att beroendet är en konsekvens av en persons dåliga val eller ”bristande karaktär”. Den här synen behöver förändras då det är en kronisk sjukdom som kräver en kronisk behandling.
”Beroendevård passar in bra inom primärvården då det är fördelaktigt att ta hand om missbruksproblem i samband med övrigt vårdbehov. I Sverige har vi en primärvård som inte är lika välfinansierad som i många andra nordiska länder. Primärvården är grunden men resurserna har inte hängt med. En stärkt primärvård sker i samverkan med andra. Alla kan inte komma till specialistvården utan mycket bra kan ske i primärvården. En hög tillgänglighet och kontinuitet är min dröm för en bra vårdcentral”, avslutar Martin.
Det är resursbrist och det finns för lite pengar att lägga på beroendevården och det finns även svårigheter med att rekrytera personal, och allt detta går hand i hand, menar Carina Örgård. ”Vi har fått mer ansvar tack vare samsjuklighetsutredningen och den kommer ligga till grund för att hitta lösningar för att utöka stödet till patienterna i form av boendelösningar osv men där behöver primärvården samarbeta med andra aktörer i form av tex idéburet offentligt partnerskap (IOP).” Carina sitter också i budgetförhandlingar och menar att det inte är några roliga siffror, men det är tydligt att vi behöver omfördela resurser till beroendevården. Det är en stor vårdapparat som inte tar ansvar för personer i beroende idag.
”Sahlgrenska går med mångmiljonunderskott nu och där måste dom se över hur de ska fördela pengarna. När vi ville överföra mer tillpsykiatrin så hamnade dom på andra ställen ändå och det gjorde oss frustrerade. Vi vill ha bättre insyn och styrning så vi kan punktmarkera och följa pengarna så dom når fram till rätt personer”, säger Carina.
Civilsamhället spelar en viktig roll för en välfungerande beroendevård
Både Johan och Karina är överens om att civilsamhället är en viktig aktör för en välfungerande beroendevård. Johan påpekar den misstro som många känner till myndigheter och att civilsamhället spelar en avgörande roll där och uppmuntrar civilsamhället till att ge förslag på vad vi kan göra i form av olika IOP:er. Karina håller med och menar att det är mycket som regionerna inte är duktiga på och att vi därför måste hitta former för samverkan och tid för dialog. Johan avslutar med att säga att de har en vision för hur de vill att beroendevården ska fungera och att alla politiker är överens om att vi måste flytta vården närmare medborgarna, alltså till primärvården.
Göteborgs Stadsmission ser fram emot att följa frågan om beroendevården i Göteborg för att säkerställa att patienterna får den vård som dom har rätt till.