”Här får jag vara mig själv – och det fungerar”

Efter många år av utmattning, bakslag och svårigheter att hitta rätt, har arbetsträningen på Matmissionen blivit en vändpunkt i Rositas liv.

”Jag drabbades av utmattningssyndrom 2015 och sedan dess har vägen tillbaka varit lång. Jag har försökt arbetsträna på olika ställen, men det har aldrig riktigt klaffat. Det har varit för stressigt, för höga krav, eller för lite förståelse. Men när jag fick möjlighet att börja arbetsträna på Matmissionen i Trollhättan kände jag ganska snabbt att det här var något annat. Nu har jag varit här i åtta veckor och jag har inte haft en enda sjukdag. Det känns så skönt att jag har hittat ett ställe som äntligen fungerar.”

På tidigare arbetsträningsplatser upplevde hon ofta stress och press, särskilt när det ställdes för höga krav eller saknades förståelse för hennes situation. Här möts hon i stället av respekt, omtanke och en känsla av att vara delaktig på lika villkor. ”Jag älskar att gå hit på morgonen. Och när mitt arbetspass är slut vill jag egentligen inte gå hem, trots att jag vet att jag behöver det. Det är bemötandet som gör hela skillnaden. Här känner jag mig sedd och respekterad, och det finns en förståelse för att vi alla kommer från olika håll och har olika förutsättningar. Ingen är bättre eller sämre än någon annan – vi gör alla vårt bästa, utifrån där vi är. Det är en varm och trygg miljö där jag får växa i min egen takt.”

Arbetsuppgifterna är varierade och hon gör dom helt i sin egen takt. ”Jag tar emot varor, städar, fyller på i butiken och möter kunder vid dörren. Jag har lite problem med hörseln, så jag står inte i kassan, men annars är jag med på det mesta. Och jag trivs med att ha fullt upp – jag mår bäst när det händer saker omkring mig.”

Just nu arbetstränar hon fyra timmar om dagen, men har nyligen börjat förlänga arbetsdagen med en halvtimme. Hon är noga med att ta det stegvis då tidigare försök att öka för snabbt har lett till bakslag. ”Jag har gjort misstaget tidigare att försöka för mycket för snabbt, men det har lett till bakslag varje gång. Då blir man ledsen för jag vill ju så gärna ut och jobba men det kan bli så fel om man inte tar det försiktigt. Den här gången vill jag att det ska ta den tid det tar, så det inte går för fort. Målet är att så småningom kunna jobba åtminstone halvtid.”

Rosita är tydlig med att det hade varit jättesvårt att ta sig tillbaka ut på arbetsmarknaden utan arbetsträningen. ”Utan den här arbetsträningen hade jag nog inte klarat att ta mig tillbaka till arbetslivet. Jag behöver en plats där jag får känna efter vad jag orkar, utan att behöva prestera på heltid direkt. Det här är ett steg på vägen – men det känns som rätt steg.”

Matmissionens koncept, att ta hand om matsvinn och erbjuda mat till människor i ekonomisk utsatthet, har också påverkat henne. Hon berättar att hon tänker annorlunda på mat och resurser nu, och att det känns meningsfullt att vara en del av något som gör skillnad både för människor och miljö. ”Det känns också meningsfullt att jobba med något som gör skillnad. Matmissionens arbete med att minska matsvinn och samtidigt hjälpa människor i ekonomisk utsatthet har påverkat mig. Jag tänker annorlunda kring mat och resurser nu. Att få vara en del av det här sammanhanget betyder mycket för mig.”

När frågan om framtiden dök upp var Rositas dröm tydlig: ”Jag supertrivs här så jag ska göra allt för att få vara kvar. Det är min dröm just nu.”