”Jag vill att det här ska få bli barnens fristad”

Annelie jobbar som skyddspedagog på Göteborgs Stadsmissions skyddade boende. Utöver samtal med barnen, som är hennes vanligaste arbetsuppgift så gör hon även riskbedömningar, skriver rapporter, och har föräldrastödjande samtal. Läs intervjun med Annelie nedan.

Kan du berätta om ditt jobb som skyddspedagog på Göteborgs Stadsmissions skyddade boende?

Jag jobbar som skyddspedagog med särskilt barnansvar. Mitt jobb innebär att jag träffar barn varje dag, från deras första till sista dag hos oss. Det viktigaste för mig är relationer och relationsskapande och att barnen känner sig trygga med mig. Jag vill att det här ska få bli deras fristad. Utöver samtal med barnen gör jag även riskbedömningar, skriver rapporter, och har föräldrastödjande samtal. Jag tycker det är viktigt att ha barnens perspektiv hela tiden. Alla barn har olika ryggsäckar, där vissa saker kan vara kvar och andra saker bör plockas bort ur ryggsäcken. Det hjälper jag till med genom att vara en trygg och närvarande vuxen.

På vilket sätt jobbar du för att stötta barnen?

Barnen som kommer hit har ett stort behov av trygghet och rutiner. Jag umgås med barnen genom att rita, leka, läsa bok och så vidare. Ganska snart märker man om ett barn bara vill leka eller om det också vill prata. Jag tycker det är viktigt att samtalet kommer naturligt för barnen, och det brukar det göra genom leken. Jag jobbar också med olika känslokort för att lättare kunna prata känslor med barnen. Jag är närvarande och inlyssnande och låter barnet äga sin historia och då brukar barnet öppna upp sig mer och mer. Mitt mål med mitt arbete är att barnen ska må bättre när de lämnar än vad de gjorde när de kom hit. Jag vill att de ska minnas sin tid på det skyddade boendet som något positivt och inte som ännu en traumatisk upplevelse. Det är viktigt att barnen vet vad som händer, och att de vet sina rättigheter.

Jag jobbar även med barnens närmiljöer, för att göra dom mysiga och lugna. Ett barn som har varit utsatt för trauma känner ofta mycket stress och kan då vara känsliga för intryck. Vi övar till exempel på att städa efter oss, då de ofta mår bra av ordning och reda då livet i övrigt kan kännas rörigt.

Du jobbar även med stöd till föräldrarna, på vilket sätt stöttar du dem?

När jag pratar med föräldrarna fokuserar jag på barnen och deras föräldraroll. Det kan handla om att fråga föräldern om de behöver stöd i någonting eller om deras tankar kring deras roll som förälder. De tror inte alltid på sin egen förmåga och då stöttar jag dem i det, och hjälper dem att hjälpa sig själva i sin föräldraroll med hjälp av olika verktyg och perspektiv. Föräldrarna behöver känna att de är kapabla att vara bra föräldrar. Det här stödet hjälper dem att reda i vad som är viktigt just nu och att strukturera upp livet. De får också stöd i att sätta ord på känslor och hjälpa barnen sätta ord på sina känslor.

Hur viktigt är det att ha ett barnrättsperspektiv på ett skyddat boende, tycker du?

För mig är det en självklarhet. Barnen måste få göra sin röst hörd och inte bara hörd utan att någon verkligen lyssnar och tar emot deras tankar. Att bli bekräftad och känna jag betyder någonting, och att mina ord och känslor räknas. Här är barnrättsperspektivet alltid närvarande.