Missade du våra Samsnack under Frihamnsdagarna? Läs sammanfattningarna här!

Torsdag 28/8: Utvecklingen kring minskat matavfall i samhället går alldeles för långsamt

Var tar maten vägen? Det var temat på höstens första Samsnack som ägde rum på Frihamnsdagarna i Håpets katedral. Matsvinn är ett av våra största hållbarhetsproblem – både för miljön, ekonomin och livsmedelsförsörjningen. Under samtalet belyste vi hela kedjan från jord till bord och diskuterade hur vi kan minska matsvinnet tillsammans. Utgångspunkten var den nyligen uppdaterade nationella handlingsplanen, och vi mötte aktörer från olika delar av livsmedelskedjan för att prata nuläge och lösningar. Samtalet leddes av Martin Ärnlöv, VD/Direktor på Göteborgs Stadsmission.

Panelen bestod av:

• Elina Järkil, Processledare Kretslopp & Vatten, Göteborgs Stad.
• Anna Sjööquist, Fabrikschef, Paulig Group.
• Elisabeth Andréas, Verksamhetschef Mat, Göteborgs Stadsmission.
• Hanna Olvenmark, Dietist, kokboksförfattare, Portionen under tian.

Kommunen har ett informationsansvar för att minska hushållens matsvinn

”Göteborg har ett årligt matavfall på 44 500 ton, vilket innebär ca 20 kg per person per år. Enligt den avfallsplan som vi jobbar mot ska hushållens matavfall minska med 50% till 2030. Det är långt kvar dit och tyvärr går utvecklingen allt för långsamt. Vi har ett informationsansvar när det gäller förebyggande matavfall och för att minska matsvinn. Vi informerar i kommunens kanaler och vi genomför bland annat olika aktiviteter och projekt. Men det är viktigt att komma ihåg att kommunen inte kan bestämma vad individen ska göra, utan vi behöver skapa förutsättningar och möjligheter för att befolkningen ska kunna ändra sitt beteende, sa Elina Järkil som jobbar avfallsförebyggande på Kretslopp & Vatten i Göteborgs Stad.

Producenterna behöver ha bättre kommunikation med sina kunder

Anna Sjööquist som bidrog med ett producentperspektiv förklarade vad som orsakar deras matsvinn. ”Risken för matsvinn uppstår när vi inte säljer det vi hoppats på grund av felaktiga prognoser från vår sida. Det kan även bero på felaktiga etiketter eller skador vid transporten på grund av långa logistikled. Vårt mål är att vi inte ska slänga någon mat som går att äta. En del av lösningen är att vi måste bli bättre i kommunikationen med våra kunder. Det ska alltid finnas mat från oss hos kunden men vi vill inte överproducera, och det är en svår nöt att knäcka”, sa Anna Sjööquist.

Social livsmedelsbutik som tar emot donerade livsmedel

När Paulig Group har mat som går att äta men inte går att sälja brukar de donera det till Matmissionen. ”Matmissionen är en social livsmedelsbutik som bygger på att ta emot donerade livsmedel och sälja den vidare till personer i ekonomisk utsatthet. För den här målgruppen betyder det otroligt mycket att få handla till ett reducerat pris och få fin och fullt ätbar mat som man annars inte hade haft råd att köpa”, sa Elisabeth Andréas, Verksamhetschef Mat, Göteborgs Stadsmission.

”Skänkta livsmedel är ett viktigt steg för att minska matsvinnet. Men man kan inte göra detta vid sidan av utan det behöver byggas in i affärsmodeller i livsmedelsbranschen. Det finns ett nytt EU-direktiv som innebär att man behöver separera livsmedlet från förpackningarna innan man slänger det, och införandet av den lagen kan vara ett bra tillfälle för branschen att ta matsvinnet på allvar”, fortsatte Elisabeth Andréas.

Vi behöver sänka vårt klimatavtryck och äta annorlunda – inte bara ur ett klimatperspektiv men även ur ett hälsoperspektiv

Hanna Olvenmark som driver Portionen under tian lyfte frågan hur vi kan äta både mer ekonomiskt och hälsosamt framöver. ”Vi behöver sänka vårt klimatavtryck och äta annorlunda, inte bara ur ett klimatperspektiv men även ur ett hälsoperspektiv. Jag tycker det är självklart att vi inte bör slänga mat, det är verkligen en icke-fråga för mig, och jag tror det finns stora kunskapsluckor kring detta ute i hushållen. Vi behöver till exempel använda mer torrvaror som har lång hållbarhet men även bönor och linser som har lågt miljöavtryck. Vi behöver ha en relation med vår kyl och frys, våga planera, vara kreativ och lägga tid på matlagning”, sa Hanna Olvenmark.

Ökad kunskap och mer ansvar behövs – i alla led

Panelen var överens om att det är flera olika mekanismer som spelar in för att komma till bukt med den stora mängden matsvinn i samhället. Ökad kunskap kring vad man kan äta eller inte, butikernas ansvar kring att erbjuda svinnalternativ, livsmedelsbranschens ansvar kring till exempel storlek på förpackningar, regleringar kring mat i offentlig verksamhet samt logistikutmaningar var några av de faktorer som lyftes som kan spela en betydande roll för att ta vara på maten, i alla led.

Fredag 29/8: Kan vi leva under samma himmel, trots olika bakgrund, tro, kultur och livssyn?

Denna spännande fråga samlade en fullsatt Håpets katedral under Frihamnsdagarnas andra dag.  

Moderator Emil Mattson, direktor på Räddningsmissionen, inledde med att citera författaren Karl Ove Knausgård som beskrivit Sverige som ”cyklopernas land” – enögda, moralistiska och oroliga. Det menade Mattson kan förklaras av vår historia med stark centralmakt, kyrka, folkskola, folkhemstanke och jantelag, som tillsammans skapat ett likriktat samhälle. I dag ser verkligheten annorlunda ut. Enligt World Value Survey hamnar Sverige i hörnet där individualism och sekularisering möts, men det är långt ifrån det normala globalt. I Göteborg bor 600 000 människor, varav 180 000 är födda utomlands, ofta i länder som Irak, Iran, Somalia och Afghanistan, länder som placerar sig i motsatt hörn av värderingskartan. Frågan är då om man måste befinna sig i det svenska hörnet för att vara en god göteborgare?

Först ut att reflektera kring detta var Aslan Akbas, ordförande i Göteborgs kommunfullmäktige och stadens borgmästare. Han föddes i en liten bergsby i Turkiet och kom till Sverige som 15-åring. För Aslan blev språk, utbildning och föreningsliv nycklar in i samhället. Han menar att det är självklart att anpassa sig, det gör vi oavsett vart vi åker och gav rådet att anamma det nya och fundera vad som är bäst för mig och vad jag vill bidra med. Vi har alla ett ansvar att bidra och att respektera varandras olikheter, det är det viktigaste menade han.  

Alla religioner kan ha mörka sidor, där människor utnyttjar den för egna syften, men det är inte religionen i sig som problemet, utan hur den tolkas och används. Akbas menade att civilsamhället och föreningslivet är avgörande för att bygga gemenskap, och han underströk att politiken måste ge förutsättningar för skolor, bostäder och arbete för att människor inte ska fastna i utanförskap. 

Elise Ghaziri föddes i Libanon och konverterade till islam i vuxen ålder. Hon värdesätter sin kristna bakgrund och menade att hon nu kompletterat med det hon saknade. Elize arbetar som lärare på Communityskolan och lyfte skolans roll som mötesplats. Hon beskrev hur trygghet och tillhörighet kan stärka elevers självkänsla, men framhöll också att det är lärarnas kompetens, engagemang och relationer som gör skillnad. Hon menade att respekt för olika trosval är central och att skolan måste stå fast i demokratiska värderingar, samtidigt som man lyssnar på föräldrars oro. Ghaziri betonade att läraryrket är en kallelse – lärare formar framtidens medborgare genom att ge barn verktyg att tänka kritiskt och möta mångfald med respekt. 

Emanuel Choha, gymnasieelev och aktiv katolik, berättade om sin vardag där tron är en självklar del, men också om erfarenheten att ibland behöva tona ner den för att undvika fördomar. Samtidigt såg han nyfikenhet bland vänner och lyfte vikten av öppenhet och kunskap om olika religioner. För honom är möten över trosgränser en möjlighet att förstå varandra bättre och bygga broar. 

Mårten Sager, docent i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och pastor i Saronkyrkan, reflekterade över samspelet mellan vetenskap och tro. Han menade att båda i grunden söker sanning, men på olika sätt. Medan vetenskapen ofta söker det som kan mätas och bevisas, kan tron bidra med ödmjukhet inför det vi ännu inte förstår. Sager lyfte att vetenskap faktiskt kan lära av tro, särskilt förmågan att leva med osäkerhet, att ställa existentiella frågor och att se människan som mer än bara ett objekt för kunskap. Han varnade för det han kallade ”cyklopblicken”, en ensidighet som gör att vi undviker verkliga möten av rädsla för konflikt. Enligt honom finns det något värdefullt just i de smärtsamma samtalen där vi utmanar både oss själva och varandra och rekommenderade att våga mötas där det gör ont. Som fotbollstränare såg han också hur idrott och kultur kan bli praktiska mötesplatser där olikheter inte suddas ut utan överbryggas i samarbetet. 

Avslutningsvis betonade panelen vikten av respekt och möten. Olikheter ska inte suddas ut, utan ses som en resurs. Göteborg kan bli en stad som håller ihop genom att stärka skola, föreningsliv och civilsamhälle och genom att vi vågar mötas på riktigt, även när det skaver.