Rekordstor testamentesgåva till Göteborgs Stadsmission

Allan Johansson var den yngste av tre bröder och den som ensam var kvar med arvet som både föräldrarna och bröderna lämnade efter sig. Bland annat ett stort ekonomiskt arv i form av aktier som skulle gå till Allmänna arvsfonden. Det hade bröderna gemensamt talat om. Några månader innan sin bortgång skrev Allan ett testamente där han förmedlade att halva aktiedepån skulle tillfalla Göteborgs Stadsmission.
”Det var nog ingen, förutom Allan själv, som visste hur mycket pengar han hade”, säger Robert Eklund som var som barn i huset hos bröderna.

Robert Eklunds mamma, mormor och morfar och de tre bröderna John, Arthur och Allan bodde grannar med varandra på en gård på Tjörn. Bröderna var kusiner med Roberts mamma.
”De pojkarna har varit med så länge jag levt. De har alltid funnits där och har det varit något kunde jag alltid springa till dem. Vi har varit ute och fiskat ihop. Första gången jag körde traktor satt jag i Arthurs knä,” säger Robert.
Att komma hem till bröderna var som att komma in i en annan värld. Det fanns inga nymodigheter utan bröderna levde tillsammans i all enkelhet. Ingen av dem skaffade familj utan bodde kvar i huset där de växte upp.
”Det var inte gjort något sedan huset byggdes 1927. De hade en kokplatta i köket. Ingen toa. Det var utedass och bada i en bläckbalja på utsidan som gällde och Arthur klippte håret på dem.”

I köket satt Allan alltid på samma plats vid köksbordet. Han lutade sig mot väggen och en bild visar att just där Allan lutat sig så många gånger är väggen sliten. Robert visar fler bilder från huset och brödernas liv.
”De levde verkligen under enkla omständigheter. De var aldrig intresserade av att modernisera eller fixa till det för sin egen bekvämlighet,” säger Robert.
Det fanns vatten och el i huset, men varmvatten fanns bara i källaren. Allan brukade åka ner till havet och fylla ett par flaskor med saltvatten. Detta hade han och sköljde tänderna med. Robert beskriver Allan som lite av en enstöring och att han nog upplevdes som en säregen figur av omgivningen.
”När han gick ner till Strana för att bada, jag lovar att badbyxorna han hade var från 1950-talet! Gummibandet i hade ju torkat sönder så han gjorde en knut på badbyxorna. Och så åt han äppelmos till allting. Om vi bjöd honom på mat, kanske gryta och potatis, då tog han det och så äppelmos på. Sen när han hade ätit färdigt tog han lite äppelmos med mjölk till efterrätt.”

Allan åt generellt mycket frukt, fisk och potatis. Ris och pasta förekom inte. Han tyckte om kaffe, men kokade aldrig bara till sig själv. Då värmde han vatten och drack istället.
”Det var han nöjd med. Och till frukost åt han alltid ett stekt ägg, en stekt falukorvsskiva och en halv lök. Det åt han varje dag.”
Allan började jobba på Volvo redan som ung. Där blev han kvar fram till sin pension. Till en början hyrde han en lägenhet i Göteborg tillsammans med tre andra Tjörnkillar. Han köpte en bil och åkte hem till Tjörn varje helg. Då var han ute och fiskade och hjälpte till på gården. När han åkte tillbaka till Göteborg för en ny arbetsvecka hade han fisk, frukt och potatis med från Tjörn, vilket han levde på under veckorna. Allan var aktiv i en roddarförening, men också medlem i en bridgeklubb i Göteborg.
”Allan kanske var enstörig, men han var genomsnäll. Alla tre bröderna var jättesnälla,” säger Robert.

Av okänd anledning började Allan och killarna han delade lägenhet med prata om aktier, vilket ledde till att Allan köpte sina första aktier i början på 1950-talet. Snart hakade även storebror Arthur på och började spara i aktier och pengarna växte över åren.
När båda de äldre bröderna John och Arthur hade gått bort och bara Allan var kvar i livet fick Robert ta över gården. Då flyttade Robert och familjen in i huset där hans mormor och morfar tidigare hade bott. Allan bodde kvar i brödernas hus.

”Det här att jag skulle ta över gården tror jag var något som bröderna bestämt tillsammans långt tidigare. Även att arvet skulle gå till Allmänna arvsfonden hade de bestämt ihop. Allan var inte så auktoritär av sig så det hade han inte kunnat bestämma själv,” säger Robert.
Att bröderna gemensam pratat om att deras arv skulle gå till Allmänna arvsfonden var för att det var bra för ensamstående mödrar, men att den stora aktiedepån sedan kom att delas mellan Allmänna arvsfonden och Göteborgs Stadsmission var ett frö som Robert sådde hos Allan.
”Han hade berättat för mig att han besökt en verksamhet på Stadsmissionen där han hade köpt bulle och kaffe för 5-10 kronor. När han hade sett att det inte bara var äldre damer där utan även unga kvinnor då gick han och tog ut 25 000 kronor som han kom tillbaka med och lämnade på kassadisken. Då blev de nog häpna! Jag vet också att han skänkt 40 000 kronor till Stadsmissionen vid ett senare tillfälle.”

Robert och Allan pratade om allting, om livet och döden. Det senare var inget som oroade Allan.
”Jag frågade honom om han var orolig för att dö, men det fanns ingen sådan oro. Han var nöjd med sitt liv.”
De pratade även om vad som skulle hända efter hans död. Allan ville inte att okända skulle komma in i hans hem och gå igenom hans saker. Det var bland annat därför han bestämde sig för att skriva ett testamente. Inför att Allan skulle träffa en jurist och upprätta sitt testamente förslog Robert för Allan att han kanske skulle ta med även Göteborgs Stadsmission i testamentet. Det var en tanke som föll i god jord och Allan beslöt då att hans kvarvarande aktiedepå skulle delas på hälften mellan Allmänna arvsfonden och Göteborgs Stadsmission. Det blev en rekordstor testamentsgåva på drygt 30 miljoner kronor för Göteborgs Stadsmission.
”De flesta hade koll på att bröderna hade pengar, men ingen av dem hade nog kunnat ana hur mycket,” säger Robert.

Bara några månader efter att testamentet hade upprättats avled Allan i sitt hem. En fredagskväll i november hade Allan tillsammans med Roberts mamma varit iväg och spelat bridge. Sent på kvällen när Robert gick och lade sig såg han att det fortfarande lös inne hos Allan.
”Jag tänkte att han kanske satt och kollade på någon film eller något, men när jag vaknade på lördag morgon och det fortfarande lös så stack jag upp till honom. Då satt han död i sin säng. Läkaren som kom sen sa att han bara hade somnat in. Inga smärtor eller någonting. Bara somnat in. Förnöjd. Han såg nöjd ut.”

Den stora bilden visar bröderna Artur, John och Allan tillsammans med föräldrarna framför huset där de bodde.