Hur ska det gå för Sara? - Göteborgs stadsmission
Mer

Hur ska det gå för Sara?

23 januari, 2019 • Ämne: Hemlöshet
Sara har ingenstans att bo och är utan sysselsättning. Hon har fått avslag på sin ansökan om ekonomisk hjälp från socialtjänsten. Hon mår inte bra när hon dyker upp på Stadsmissionens vägledning. Hur ska det gå för Sara? Denna sanna berättelse är ett exempel av många på hur våra vägledare hjälper enskilda människor.

Sara kom till Stadsmissionens vägledning tillsammans med två av Göteborg stads fältarbetare. De hade bokat en tid eftersom de var mycket oroliga över Saras situation. Sara hade sovit de senaste nätterna på ett par olika så kallade härbergen. Under besöket framkom att Sara kom till Sverige från ett land i Afrika för drygt tre år sedan. Hon är 23 år och kom ensam. Eftersom Sara själv ordnat ett eget boende på andrahandsmarknaden, lämnade hon den så kallade etableringsfasen. Hon förväntades nu stå på egna ben i Sverige.

Tills nyligen var hon inneboende, men hyresvärden bad henne lämna med några dagars varsel utan någon närmare förklaring. Sara hade bara uppfattat att någon släkting skulle ta över rummet. Sara hade knappt några pengar kvar och hennes ansökan om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten hade fått avslag. Saras svenska vid den här tiden var fortfarande begränsad. Orsaken till avslaget är därför oklar för Sara, men hon tror att hon missat något papper? Under det första besöket på Vägledningen tittar Sara ner i golvet hela tiden. Rösten är skör och hon är tystlåten. Ögonen är röda. Hon hostar mycket och ser allmänt ut att inte må bra. Hon säger att hon inte äter så mycket. Det är något med magen och oro. Sara är smal. På gränsen till undernärd. Vädret har varit ostadigt och kyligt den senaste tiden och Sara har mest varit ute på gatorna. Ibland har hon värmt sig på biblioteket.

En vägledare kommer överens med Sara om att träffas igen och prata mer om vem Sara är och vad hon behöver, men först försöker de nå Saras handläggare på socialtjänsten. De lyckas inte. Sara säger att det brukar vara så. De gör därför sällskap till socialkontoret som hon tillhör. Det visar sig där att Saras ansökan om ekonomiskt bistånd är ofullständig. Hon har lämnat kontoutdrag från sin bank etc, men hon behöver även lämna in en rapport över jobb och bostäder som hon sökt. Sara förstår inte. Är det inte till Arbetsförmedlingen man gör det? Jo, det också förklarar handläggaren, men de vill ha en rapport med 15 sökta jobb. Socialtjänsten vill ha en annan rapport med fem sökta jobb.

Eftersom Arbetsförmedlingen ligger endast en våning över socialkontoret går Sara dit med vägledaren. Sara är redan inskriven, men har inte hittat något jobb. Vägledaren hjälper Sara att ordna aktivitetsrapporterna. På arbetsförmedlingen ringlar kön till kundtjänst lång. Vägledaren frågar om Saras möjligheter att beviljas underlag för arbetspraktik. Det går bra. Arbetsförmedlingen utrycker mest tacksamhet över att någon hjälper till. Sara lämnar Arbetsförmedlingen med ett underlag till arbetspraktik utskrivet. Därefter besöks återigen socialkontoret för att lämna in rapporten, samt att ansöka om tillfälligt stöd med boende. Sara kan inte söka det genom sin ordinarie handläggare. Det måste gå genom en särskild del av socialtjänsten. Sara förstår ingenting. Var finns de här människorna då?

Vägledaren hjälper med att förklara systemet och med att ringa till den så kallade mottagningsgruppen. På telefon redogör vägledaren kort för en annan handläggare om Saras situation. Efter en timma kommer två andra handläggare ut för att träffa Sara. Socialtjänsten beviljar Sara en veckas rådrum på ett boende. De säger att det är ett före detta vandrarhem, men egentligen är det ett före detta mentalsjukhus. Vägledaren följer med Sara dit och de bestämmer möte igen om två dagar.

Efter några dagar hör ägaren till gatuköket av sig.
Sara kan börja praktisera nästa vecka.

Nästa gång vägledaren och Sara ses berättar hon att hon mer eller mindre sovit i 48 h och att det visserligen är lite speciell miljö där, men att det iaf känns tryggt att ha tak över huvudet och en egen nyckel till en dörr. Hon är piggare och friskare och verkar nu lite mer redo att ta tag i saker. Tillsammans med vägledaren besöks ett par arbetsgivare. Syftet är att få till en arbetspraktik som kan övergå i en anställning. Först ett möte med ägaren av ett gatukök. Därefter ägaren till en restaurang. Efter några dagar hör ägaren till gatuköket av sig. Sara kan börja praktisera nästa vecka.

Varje måndag under två-tre veckor upprepas proceduren med att ansöka om rådrum. Sara lämnar sin bosökarlista. Hon beviljas totalt tre veckor, vilket är max enligt socialtjänstens policy. Endast en vecka i taget beviljas och tanken är att tiden ska utnyttjas för att lösa sin situation. Vägledaren och Sara har under tiden upprättat ett personligt konto på Blocket. Sara kan tänka sig att söka det mesta så länge det är en kvinnlig uthyrare. Flertalet kontrakt söks, liksom på sociala medier. Sara får en del svar, men språkförbistringar gör att det ofta blir missförstånd. Vägledaren och Sara kommer överens om att försöka svara tillsammans framöver. Under tiden har Sara fått utbetalt ett ekonomiskt bistånd och hon fortsätter att praktisera i gatuköket. Tyvärr får hon beskedet att praktiken inte kommer att kunna övergå i en anställning. Hon kan åtminstone få goda referenser av arbetsgivaren. Ett uppföljningsbesök görs därför hos ägaren av restaurangen. Ägaren har fått ett gott intryck och är positiv till Saras egenskaper, men är samtidigt negativ till att Sara inte har en adress.

När så den fjärde måndagen kommer sitter vägledaren och Sara tillsammans i väntrummet på socialtjänsten och väntar på besked om fortsatt boende. Nästan säkert kommer det att bli ett avslag. Tiden utnyttjas till att kontakta några hyresvärdar på Facebook. En hyresvärd ringer tillbaka. De verkar inte riktigt förstå varandra och vägledaren får hjälpa till med samtalet. Mitt under samtalet kallas Sara in till handläggaren. Som förväntat får hon avslag på fortsatt boende. Sara är nedslagen, men vägledaren motiverar henne till att kontakta hyresvärden igen. Samtalet går bra och ett personligt möte bokas in senare samma dag. Sara har tur. Hyresvärden tar hänsyn till situationen och låter Sara flytta in samma dag. Trots att det är mitt i månaden. Ett kontrakt upprättas. Hyran och villkoren är skäliga. Boendet är tills vidare.

Nästa dag ringer Sara till vägledaren och berättar att hon själv ringt ägaren till restaurangen. Han talar förutom svenska även arabiska, vilket Sara förstår och hon berättar för honom att hon nu har ett boende. Dagen efter skrivs ett avtal om anställning. Sara ska arbeta som servitris. Lönen är innestående tills nästa månad.

Vägledaren och Sara har kontakt ett par gånger till. Sara berättar att hon inte fått utbetalt något ekonomiskt bistånd, eftersom hon har fått anställning. Detta trots att hon ännu inte fått lön. Sara har därför begärt anstånd med att betala hyran, vilket hyresvärden som tur är har accepterat. Vägledaren hjälper därför Sara med att kontakta socialtjänsten och förklara situationen. Till slut löser det sig. Därefter träffas Sara och vägledaren en sista gång. De är överens om att avsluta kontakten, eftersom målen är uppfyllda. Under året som följt har Sara och vägledaren haft kontakt per telefon några gånger. Sara bor kvar och jobbar vidare. Allt är bra. Sara har nu nya mål. Hon vill utbilda sig till sjuksköterska och hon har börjat spara pengar för att kunna köpa en bostadsrätt.

Stadsmissionens vägledning

Tillbaka