”Att vara i nuet”

Stadsmissionens kulturverksamhet har antagit en ny form. Nu har den namnet Adesso, och är i full fart med att repetera sin första teaterföreställning. Vi har ställt några frågor till Eva Edwall, regissör, och Stina Landahl, produktionsledare, om vad kulturverksamheten innebär och varför den är viktig.

Just nu repar ni föreställningen Kaspar Hauser. Kan ni berätta lite om det arbetet?

– Vi började med ett brainstorming-möte och frågade gruppen vad de ville göra, och då fanns ett sug efter att göra en riktig teaterpjäs. De ville också ha med existentiella frågor, politiska frågor, kärlek. Allt ska vara med. Valet av pjäs gjordes även efter att det finns roller som passar för att alla inte ska behöva vara med hela tiden. Jag tänker att det finns tre ringar av roller: kärntruppen, de som kommer och går men ändå är med mycket och de som kommer när de orkar. Det är viktigt att det finns, säger Eva Edwall.

– Man är med så mycket som man själv vill och mäktar med. Det finns en plats för alla, säger Stina Landahl.

Eva beskriver handlingen som att Kaspar är placerad i en verklighet han inte vet någonting om. Och där finns människor som vill hjälpa honom bara för egen vinning.
– Ploten är också ensam är inte stark, tillsammans är vi starka. Det skulle jag säga att pjäsen handlar om, säger Eva Edwall.

– Det är gemenskapen som är det viktiga, och det är något deltagarna i Adesso står för. Det är viktigt att hålla ihop. Man ser det på repetitionerna, de ser styrkan i vad en grupp kan utföra. Många har ingen erfarenhet av manus och teater, och just styrkan när de hittar dynamiken i gruppen är verkligen häftig att se, säger Stina Landahl.

Vad betyder Adesso?
– Det var en deltagare som föreslog Adesso, vilket är italienska för ”att vara i nuet ”. Det tyckte vi var klockrent. Det är vad teater och gestaltning är. Det knyter också an till det andliga och det gruppen pratar om, att kunna vara här och nu, säger Stina Landahl.

Varför tycker ni att det är viktigt att ha en kulturverksamhet?
– Utan kultur försvinner själen och reflektionen, säger Eva Edwall.  Teater kan vara något man växer i, alla behövs och man känner att ”jag blir sedd” och ”jag blir lyssnad på”. Det blir en slags terapi för många. Här får man ett forum där man känner att: ”här får jag vara den jag är, utan att någon är på mig och utan att bli nedtryckt. Här får jag bejaka det unika i mig själv”. Det har hänt jättemycket med människor i gruppen. Från att inte våga, till att faktiskt våga, och känna att ”jag har något att säga”, säger Eva Edwall.

Vad har ni fått för reaktioner från gruppen?
– Det har nästan bara varit positivt. Det gör något att kunna och få uttrycka sig kreativt, att kunna lägga över sin sorg eller glädje, eller vad som, i det kreativa och få det utloppet. Det är viktigt för alla människor, och kanske framförallt för de som inte känner att de har någon annan plats där de blir lyssnade på. De har också kommit med mycket tankar, reflektioner och framtidsvisioner, vilket är väldigt härligt, säger Stina Landahl.

– Jag tror på det här. Och deltagarna tror på det här. Det är så mycket kärlek så man blir helt.. ah, säger Eva Edwall.