Volontärarbetet – En saknad pusselbit
När Monica Lingdén hälsade på sin pappa som bodde på ett äldreboende upptäckte hon någonting. Nämligen att hennes besök inte bara hade en positiv inverkan på hennes far utan även på andra som bodde där. Det fick henne att fundera kring att bli volontär, att glädja andra med sin tid och närvaro. En sökning på internet gav träff på Göteborgs Stadsmission och bollen var i rullning.
– Jag brukar beskriva volontärarbetet som spelet TP. Man har många olika behov som måste fyllas och detta var en bit som jag saknade i mitt liv, säger Monica.
Monica har varit volontär inom Göteborgs Stadsmission sedan 2008. Till att börja med var hon på Götaholms äldreboende och under en period bakade hon med personerna på ett stödboende. Därefter kom hon till S:t Johanneskyrkan och där har hon blivit kvar.
– Det är en härlig känsla här i kyrkan. Det känns varmt och öppet och alla som kommer hit är trevliga, man blir väl bemött av alla.
Monica tillbringar varannan onsdagskväll i S:t Johanneskyrkan. Ibland oftare. Då är det Johannesmässa. En timma innan mässan börjar serveras soppa och efteråt fika. Monica hjälper till i köket och med alla sysslor runt omkring; Servera mat, diska, torka bord och se till att allt rullar på, men en stor del av arbetet är att möta dem som kommer.
– De flesta människor söker sig till likasinnande, men här är en så stor blandning av folk vare sig det är volontärer, personal eller besökare. Figurer som jag aldrig skulle mött någon annanstans, säger Monica och ler.
Till vardags arbetar Monica inom bankvärlden med värdepapper, ett arbete hon tycker om. Hon konstaterar att kontrasten mellan yrkeslivet och kvällarna i S:t Johanneskyrkan är skarp.
– Det kanske är därför som jag trivs så bra här i kyrkan! Blandningen av människor tilltalar mig och jag känner mig alltid väldigt tillfreds efter kvällarna här, säger Monica.
Hon berättar att hon tycker om att vara en del av det arbete som Göteborgs Stadsmission gör. Hon känner sig stolt och säger att hon får mycket mer tillbaka än hon ger.
– Vid ett tillfälle tog en kvinna min hand och sa att mitt leende var det bästa på hela hennes dag. Det känns fint att öppna upp och ge av sin tid.
Text och bild: Sofie eriksson